För 3-4 år sedan började Bosse dricka vatten med sidan av munnen. Det gjorde att han även lade en bit av hakan och ansiktet i skålen och blev blöt i pälsen där. En veterinär undersökte honom, men man fann inget skäl till detta nya beteende. Eftersom Bosse vägrar använda flaska, byggde jag en trappa av kantstenar runt vattenskålen så att han var tvungen att dricka uppifrån. Det fungerade bra ända tills den dag han akut fick dra en tand (tandproblem är vanliga på grund av defekt avel). Efter operationen hjälpte inte byggnationen av kantsten längre. Vi sprang i skytteltrafik varje gång han drack vatten för att torka hans haka. Men vi kunde inte vara där hela tiden och till slut påverkades pälsen, som föll av. Ny tid beställdes hos veterinären där man upptäckte att Bosse saliverade. Han fick tid för en fullständig munhåleundersökning idag. Ett par tänder visade sig vara för långa och behövde slipas. Han hade fått sår av dem på tungan. Nu är han hemma igen, lite bedövad och vinglig, och har precis fått i sig en pyttepinne samt Critical Care.

Det har varit oroliga timmar, han är ju nästan 9 år gammal och alla ingrepp med sövning innebär en risk. Men lille Bosse, som älskar livet mer än någon annan jag vet, gör vad han kan för att få vara kvar i det.

Än är oron inte över. Men vi kämpar på en timme i taget tillsammans, för så gör man i en flock.

Än en gång har kaninerna överlistat oss.

Jag hörde in i köket hur det rasslade i kompostgallret som skiljer kaninparen åt. Sprang in i vardagsrummet men såg inget konstigt förutom att Bosse hade gömt sig. Räknade in kaninerna. Fick dem till tre. Var fanns Alfons? Jag kollade alla gömställen. Han var obegripligt försvunnen. Så såg jag upp och upptäckte honom OVANPÅ kompostgallret, bredvid höet. Han var vettskrämd, hade kurat ihop sig till en liten boll. Inte var det så spännande som han tänkt sig däruppe för trots att han befann sig där den åtråvärda säcken var, kom han inte åt den (jag har lagt papp över) och ner tog han sig inte igen på egen hand. Jag omfamnade honom varsamt och lyfte ner honom till Saga. Han sprang direkt in i korggrytet. Jag väntade tills han kom fram av egen vilja och strök honom över den blanka pälsen.

- Lille Alfons, du ska få färskt hö fast du fick för en kvart sedan. Men lova att aldrig hoppa så högt igen, det är farligt!

Så lät han mig känna igenom sin kropp så att inget var skadat men allt var som det skulle.

Efter någon timme hade Alfons morskat upp sig igen och när jag kom in i vardagsrummet, skuttade han fram till kudden han använt som språngbräda och tittade menande på mig.

- Ger du mig inte färskt hö så hoppar jag upp igen, tror jag att han sa.

Vad gör man? Jag svarade jaja och gav alla kaninerna varsin tuss. Men påpekade också att jag inte tänkte låta mig hotas dagligen och stundligen.

Kaniner är duktiga förhandlare. De lär sig snabbt var man har sina svaga punkter. Jag har uppenbarligen inte lärt mig deras starka än. Som att byteshandla om färskt hö, och att hoppa tillräckligt högt när man vill ha något tillräckligt mycket.

Byteshandel är en viktig strategi i flocken: pellets mot pälsvård. Alfons gillar inte upplägget alls. Häromdagen kröp han in i korggrytet för att undkomma rollern. Jag lockade med ett fat pellets utanför. Man riktigt såg hur han grubblade därinne på hur han skulle komma åt godsakerna utan den avskydda motprestationen. Plötsligt började hela korggrytet röra sig långsamt mot fatet som försvann in under det. Jag hörde Alfons nöjt mumsa i sig pelletsen, utom räckhåll för mig och rollern.

Nästa dag sköt jag in fatet med pelletsen i korggrytet och lät Alfons äta i lugn och ro. När jag kom tillbaka hade han artigt puttat ut ”disken”. Därmed hade han återtagit kontrollen och vi var sams igen. Och så kunde vi gå tillbaka till de vanliga rutinerna: pellets mot pälsvård.

Det var längesedan bloggen uppdaterades. Inte för att material har saknats, utan för att vardagen har krävt allt fokus. Men idag insisterade Bosse på att jag ska berätta om att han minsann är listigare än mig. Jag hade plockat så fina maskrosor. De låg och torkade till vinterförrådet ovanpå kompostgallret, så långt ifrån kaninerna att de var omöjliga att nå. Trodde jag. Säkert hade Bosse girigt insupit doften och klurat på hur han skulle få tag i dem. Hur han lyckades vet vi förstås inte. Men av bevisen som återstod – små bitar sönderrivet hushållspapper som maskrosorna låg på – tror vi att han gjort ett olympiskt skutt, satt klorna i kanten av hushållspappret och rivit ned hela härligheten. Som kaninförvaltare blir man förstås förtvivlad. Inte för att endast två små maskrosor än så länge lagts i vinterförrådet. Utan för att Bosse kunnat skada sig, och för att det kan ge trumsjuka att sätta i sig mycket av något grönt som inte vants in. Vi övervakade Bosse noggrant det närmaste dygnet men det blev inte värre denna gång än att han lämnade en hög blindtarmsavföring efter sig. Nu har vi återgått till normal övervakning. Och nästa gång vi fyller på vinterförrådet, torkas godsakerna i ett låst utrymme.

Vad gör du? Har du något gott till mig?

Uppenbarligen har Alfons börjat ta mer plats, i alla fall i korggrytet.

Trots att vi har lite av kanin-ocd och kollar allt i vardagen minst en extra gång missar vi ibland sådant som kan vara farligt. Att rengöringsmedel kan vara skadliga för kaninernas lungor och hygienprodukter giftiga har vi lärt oss och använder i princip bara grönsåpa och barntvål till hemmet och till oss. Vi tar heller aldrig i kaninerna när vi har någon kräm på händerna. Men att tea-tree olja var dödligt för kaniner hade gått oss förbi tills jag läste på Veterinärbutikens hemsida om ett ohyggligt plågsamt förlopp för djur som utsatts.

Jag tänker att det är bättre att ha lite av kanin-ocd än att ta risker när man inte vet säkert, och att söka information aktivt själv från olika källor eftersom många som påstår sig företräda sällskapsdjur – ett begrepp som för övrigt borde tas bort - är mer inriktade på försäljning än vederhäftig information.

Läs mer:

https://www.veterinarbutiken.se/blog/post/vanliga-foergiftningar-som-drabbar-vara-husdjur.html

Kaniner måste ha ordentligt med utrymme. De behöver få utforska, klättra, hoppa och gömma sig. Det mesta går att fixa med sådant man har hemma.

På bilden syns lite av Alfons och Sagas del av vardagsrummet. Lite gammalt, lite nytt men allt är kaninvänligt och går lätt att hålla rent.

Därmed önskar Alfons och de andra kaninerna er Gott Nytt År och på återseende 2022!