Jag har inte gjort några inlägg på ett tag helt enkelt för att jag inte har haft tid. Efter extremt långa arbetsdagar, har kaninerna varit min prio.

Material finns alltid. Ofta inte positivt, i alla fall när jag tittar bortom alla seriösa kaninägares hem. Nyligen var det en artikel i en stor dagstidning om att kaninen blivit populärare som husdjur sedan pandemin började. Jag gråter inombords när jag ser det. Nu gnuggar uppfödare händerna för tyvärr tror jag inte att så många barnfamiljer vill ha en viltfärgad, traumatiserad kanin från ett djurhem. De söker någon av de tokavlade gosedjur som presenterades på bild, med en päls som ingen unge kommer att orka sköta. Men kanske gör det inget för uppfödarna, som kan sälja fler kaniner (på en sida erbjöd man en ny kanin om den man köpte dog inom en månad) och barnfamiljerna (som kan slänga ut kaninen i naturen när ungarna tröttnat).

Jag generaliserar, eftersom det naturligtvis finns de som tar sitt förvaltarskap på allvar. Men det är inte majoriteten. Jag ser dagligen verkligheten, bland annat på sociala medier där kännande människor försöker rätta till det andra gjort fel (ofta slutar det med att det arma djuret måste avlivas). Därför vill jag vädja till er som läser bloggen att verka för att ta hand om de stackars kaniner som farit illa, och inte stödja en inhuman verksamhet som föder upp och handlar med djur. Djurindustrin i sig är ett annat kapitel, som bara står för död och förintelse, men den tar jag inte här och nu.

Till syvende och sist handlar allt om lagändringar men de låter vänta på sig, speciellt när det gäller lågstatusdjuret kanin, som föds för att bli gosedjur men inte att vara sig själv. I väntan på en lag som kanske inte kommer, låt oss vara humana; för våra egna samvetens skull, men framförallt för kaninens bästa.