kaninkamrat

Senaste inläggen

Av kaninkamrat - Söndag 22 nov 09:30

Jag har inte gjort några inlägg på ett tag helt enkelt för att jag inte har haft tid. Efter extremt långa arbetsdagar, har kaninerna varit min prio.

Material finns alltid. Ofta inte positivt, i alla fall när jag tittar bortom alla seriösa kaninägares hem. Nyligen var det en artikel i en stor dagstidning om att kaninen blivit populärare som husdjur sedan pandemin började. Jag gråter inombords när jag ser det. Nu gnuggar uppfödare händerna för tyvärr tror jag inte att så många barnfamiljer vill ha en viltfärgad, traumatiserad kanin från ett djurhem. De söker någon av de tokavlade gosedjur som presenterades på bild, med en päls som ingen unge kommer att orka sköta. Men kanske gör det inget för uppfödarna, som kan sälja fler kaniner (på en sida erbjöd man en ny kanin om den man köpte dog inom en månad) och barnfamiljerna (som kan slänga ut kaninen i naturen när ungarna tröttnat).

Jag generaliserar, eftersom det naturligtvis finns de som tar sitt förvaltarskap på allvar. Men det är inte majoriteten. Jag ser dagligen verkligheten, bland annat på sociala medier där kännande människor försöker rätta till det andra gjort fel (ofta slutar det med att det arma djuret måste avlivas). Därför vill jag vädja till er som läser bloggen att verka för att ta hand om de stackars kaniner som farit illa, och inte stödja en inhuman verksamhet som föder upp och handlar med djur. Djurindustrin i sig är ett annat kapitel, som bara står för död och förintelse, men den tar jag inte här och nu.

Till syvende och sist handlar allt om lagändringar men de låter vänta på sig, speciellt när det gäller lågstatusdjuret kanin, som föds för att bli gosedjur men inte att vara sig själv. I väntan på en lag som kanske inte kommer, låt oss vara humana; för våra egna samvetens skull, men framförallt för kaninens bästa.

ANNONS
Av kaninkamrat - Söndag 1 nov 12:45

Knappt hade Alfons blivit sig själv igen förrän Tovis började bete sig annorlunda. En morgon rusade hon inte fram mot höutfordringen och gjorde krumsprång utan sprang tvärtom och gömde sig. Jag jämrade mig inombords eftersom jag direkt förstod att det var magen som krånglade.
 
Tovis har mycket lejonhuvud i sig vilket är gulligt men farligt eftersom hon trots daglig kardning får i sig päls ibland när hon putsar sig. Jag trugade med pinnar som hon inte rörde, men motvilligt tuggade hon i sig ett halvt torkat äppellöv. Så jag kastade mig på telefonen och ringde min stackars veterinär igen. Fick en tid omgående. Medan jag for runt i lägenheten och packade allt vi behövde, briefade Kaninpappan och klädde mig, ropade Kaninpappan plötsligt att hon började småäta. Truligt petade hon i sig strå efter strå, blev rörlig igen efter att ha legat tryckt i samma ställning. Så kom den första gasplutten, oval och stor. Jag ringde veterinären igen och avbokade tiden. Lite senare på dagen levererade hon några ”pärlhalsband” med päls mellan pluttarna. Inte undra på att hon haft ont! Jag grät nästan av lättnad för hennes, och för flockens skull. De andra gånger detta hänt med henne och Saga och Bosse (Alfons har faktiskt aldrig haft problem med magen, hans akilles verkar vara tänder och ögon), har magarna inte kommit i gång utan veterinärhjälp. Men denna gång, fixade lilla tappra Tovas kropp det på egen hand och hon slapp stress och rädsla av bilkörning samt vård utanför hemmet. Det sista som hände var att hon lämnade en liten klutt blindtarmsavföring med ett par pälsstrån i istället för att äta upp den. Det var klokt, för det hade varit extra farligt att äta. Det var så Bosse fick sitt stopp för några år sedan. För säkerhets skull fick Tovis lite Critical Care under dagen och på kvällen var hon som vanligt. Kom springande in i köket för att leka:
- Tovis gå på ryggen? Nafsa i låret? Snälla?
 
Och så klart fick hon gå på ryggen och nafsa i låret. Vem kan säga nej när ett litet Träsktroll tittar bedjande på en, speciellt ett som haft mycket ont i magen.


 

 


ANNONS
Av kaninkamrat - Söndag 25 okt 10:30

En arla morgon kom inte Alfons springande som vanligt och hoppade upp på pallen för att äta hö ur min hand. Istället låg han tryckt under sin favoritbänk och såg plågad ut.

 

Jag förstod direkt att något var fel och sprang fram till honom. När jag såg hans vänstra öga, hoppade jag till av förfäran. Det var igenmurat av klet och det som syntes av ögat var blodrött. Jag fick en tid nästan omgående på min lokala veterinärklinik. Inte bara är de förstående och kunniga, de finns också fem minuter från min lägenhet vilket gör att kaninerna slipper långa, stressande bilfärder som påverkar deras hälsa negativt. Väl på plats, konstaterades återigen sår på hornhinnan. Antagligen hade ögat kliat (kvällen innan var det dock okej) och Alfons krafsat med klorna i det. Ögonproblem kan bero på yttre faktorer som skräp i ögat (vilket var fallet förra gången detta hände, Alfons älskar nämligen att borra in huvudet i hö-högen) men också tänderna. Tandproblem kan i sin tur bero på felavling (vilket är ett av skälen till att jag är helt emot denna omoraliska företagsamhet) eller på att tänderna är långa alternativt vassa. Nu hade Alfons fått små nabbar på tänderna som orsakade problemen. Jag var förtvivlad. Hur var det möjligt, han får ju bara hö som sliter ned hörntänderna, lite lite grönt och en och annan pinne. Fullt medveten om kostens påverkan, ger vi Alfons bara 4-6 pellets om dagen och aldrig i andra fall än som muta för att få karda hans päls. Nu var det ändå som det var. Kanske för att Alfons antagligen är gammal (jag vet inte säkert eftersom han är adopterad från ett djurhem), för att han fått fel kost innan han kom till oss (han hade tendens till höga tänder för fyra år sedan och fick slipa lite lätt på dem då) eller att det är något genetiskt. Jag fick börja med att få läkt såret med hjälp av Kloramfenikol droppar och smörjande Comfort Shield. Först var Alfons mycket motsträvig, tills han mindes att droppar = torkade äppellöv. Snart satt han villigt och väntade vid samma tider varje dag, till och med efter det att kuren var klar. När vi kom på återbesök för att se om såret läkt, gjordes ett försök till sköljning av tårkanalerna vilket tyvärr inte lyckades eftersom de var svullna. Hem igen med ny salva, kortison denna gång. Alfons gillade upplägget: Kortisonsalva = fler torkade äppellöv. Efter ytterligare en och en halv vecka, hade svullnaden lagt sig och tårsköljningen lyckades. Men tänderna måste ändå åtgärdas. Bra var att vi kommit i ett tidigt skede, dåligt att problemet ens uppstått och att en sövning alltid innebär en risk för kaniner som har svaga hjärtan och kanske aldrig vaknar mer. Men lille Alfons kämpade på, vaknade snabbt efter sövningen och var överlycklig när han kom hem igen. Redan efter någon timme började han småäta och framåt kvällen var han sig själv, om än något vinglig.


Nu är vår lille pensionär som vanligt igen, i alla fall för ett tag. Om och när nästa slipning behövs vet vi inte, kanske inom ett halvår eller ett år. Men just nu är han lyckligare och piggare än någonsin, och vi med honom.



 

 


Av kaninkamrat - Söndag 18 okt 10:30

Att göra ren kaninpottorna ofta är viktigt. Inte bara för att kaniner är renliga och tycker att det är äckligt att sitta i kiss och bajs (urinen är dessutom frätande för deras ömtåliga tassar) utan för att stanken är farlig för dem. Urin innehåller ammoniak och den skadar kaninernas lungor om de utsätts för den för länge. Därför måste man också försöka få bort fläckar i pottan som kan uppstå om man inte täcker botten tillräckligt med strö. När Bosse flyttade in, slängde jag konsekvent hela pottans innehåll. Numera skopar jag bort det som är använt och sparar det strö som är torrt; det finns ingen anledning att kasta något användbart, särskilt som det går åt ganska mycket av det till fyra aktiva kaniner. Inte bara ammoniak utan alla konstgjorda, starka dofter kan orsaka lunginflammation hos de små. Därför har vi slutat helt med doftsatta produkter; tvål, tvättmedel (sköljmedel skulle vi aldrig få för oss att använda vare sig på egna kläder eller kaninmattor. Det är giftigt och stannar ju kvar i textilierna), after shave, rengöringsprodukter osv. Det enda vi använder är ren såpa och utspädd ättika till pottorna. Övrigt, som tvål och shampoo etc, köper vi oparfymerat (och veganskt så att det inte innehåller slaktrester och annat).


Ibland glömmer även vi av oss och tänker kanske inte på somliga lukter som skadliga. Det blev jag påmind om senast jag var hos det omtänksamma, lokala djursjukhuset. Djurskötaren som visade mig och Alfons till ett undersökningsrum bad mig vänta med att placera hans transportbur på undersökningsbordet eftersom hon spritat det. Det luktade verkligen starkt från bordet och naturligtvis ville jag inte utsätta Alfons för den doft-chocken.


Om någon tycker att denna anpassning hemma är en för stor eftergift vill jag ställa en fråga tillbaka: Vad är viktigast, att själv lukta på ett visst sätt trots att det är både onödigt och onaturligt eller att skydda kaninerna från plågsam sjukdom? Om det första överväger, ska man inte bo tillsammans med Stampe och hans vänner. Men så länge det finns människor som väljer bort djurens välfärd för egoistiska drivkrafter, kommer synen på dem som inte kallas mänskliga att förbli omänsklig.

Av kaninkamrat - Söndag 11 okt 12:15

Alla höhäckar jag har köpt för dyra pengar i affärer har varit helt värdelösa, tycker jag och kaninerna. Men när jag såg IKEAS plastbehållare ”Variera” insåg jag att den var det ultimata tillbehöret jag behövde för att slippa slänga kontaminerat hö (dvs att kaninerna dragit ned det i pottan och kissat på det vilket säkert är jättemjukt och mysigt). Som ni ser av fotona, fungerar ”höhäcken” både lodrätt och vågrätt. Priset, 19 kronor, är också lagom för min plånbok. Tack för det, IKEA!


   

Av kaninkamrat - Söndag 4 okt 09:00

Kaniner känner på lukten om folk och fä eller snälla eller inte.


När grannens katt sitter i fönstret och tittar ut, varnar kaninerna varandra för rovdjuret; de stampar och fäller öronen, redo att fly. När en människa kommer på besök, måste de komma lite närmare och undersöka lukten. Kanske döljer vi våra rätta identiteter bättre, kanske är kläder och deo i vägen. Kaninerna brukar i alla fall sikta på fötterna. Redan i hallen får besökaren finna sig i att bli nosad på i kaninhöjd. Luktar hen snällt, har hen en vän för livet. Men om lukten är fel, fnyser kaninen och försvinner in i lägenheten för att komma fram först när den illaluktande personen gett sig av. Som när en f d kollega kom hem till mig på frukost. Hen tittade oförstående på Bosse, som var den enda fyrfotingen här på den tiden.

- Varför har du skaffat en KANIN? Var hens enda kommentar.

Bosse tog en sniff på hens fötter och sedan var den relationen över. För mig hade det tagit några månader att lista ut att hen inte var särskilt empatisk; Bosse förstod det direkt.


Jag läste någonstans att förr, valde vi människor partners efter lukten men att det numera är svårare eftersom vi har så många kemiska dofter på oss som förvillar. Kanske borde vi göra som kaninerna, lära känna någons fötter innan vi släpper in resten.

Av kaninkamrat - Söndag 27 sept 13:15

Jag har nu utvärderat Millamore pottströ (alla sorterna) under flera månader och jämfört det med Toalätt (alternativt Remiss, som inte finns överallt i landet).


I jämförelse, är papperspelletsen (Toalätt eller Remiss) klart överlägsna i mitt tycke. Möjligen dammar papperspellets mindre men Millamore-flagor ligger över hela rummet och är svåra att få bort. Urinen luktar starkt varför jag inte upplever att uppsugningsförmågan är särskilt god och det bildas fläckar i botten på pottorna som är näst intill omöjliga att få bort. Om Millamore är mer hälsosamt låter jag vara osagt – det är onekligen det viktigaste – men själv har jag nyst varje gång jag städar så jag känner mig tveksam. Eftersom jag har tröttnat på att släppa hem 55-kilos säckar med Toalätt, köper jag nu 10-kilos säckar i mataffären för runt 30 kronor, vilket torde bli billigare om jag räknat rätt.


Att testa nytt är viktigt, att diskutera med andra också. Prova er fram, så hittar ni säkert er och era kaniners favorit. Toalätt är min och mina kaniners.

Av kaninkamrat - Söndag 20 sept 11:15

Det är viktigt att kaniner har gömställen och gryt som i möjligaste mån liknar vad som finns i naturen. Eftersom tamkaniner tyvärr också har en begränsad yta att röra sig på, behöver de variation för att få stimulans. Därför flyttar jag runt saker i lägenheten och försöker tänka nytt med jämna mellanrum.


Ett av mina projekt har varit en stenborg till Tovis. Hon trivs bäst under bokhyllan. Golvet är dock kallt där och varje gång jag lägger en filt på det för att hålla henne varm, slänger hon irriterat undan den. Därför har jag byggt en slags ruin av (nya) gatstenar som hon kan ligga på. Den har små utgångar på olika sidor som hon kan smita igenom när kardan närmar sig. Hon kan också gömma sig bakom stenarna när hon vill känna sig trygg.


Häromdagen kom Tovis borg väl till pass när det var kloklippning på gång. Hon sprang längst in under bokhyllan, bakom kantstenarna. I vanliga fall skulle jag aldrig jaga ut henne, det är viktigt att gryten får förbli fredade platser eftersom kaniner är känsliga för stress. Men klorna måste klippas och då behöver jag ibland gå över gryt-gränsen. Denna gång bad Tovis Bosse om hjälp. Han lade sig beskyddande framför henne och det var näst intill omöjligt för mig att komma åt henne. När jag trevade efter Tovis på Bosses vänstra sida, flyttade han sig dit och tvärtom.


Efter mycket stök blev det ändå kloklippning och när Tovis kom hem, hade hon och Alfons ett långt samtal eftersom det var han som klippte klorna närmast innan henne och hade färska minnen av vad det innebär. Nu slipper både Alfons och Tovis manikyr och pedikyr på ett tag. Men nästa vecka är det Sagas eller Bosses tur. Och då börjar allt om igen.

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2020
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ kaninkamrat med Blogkeen
Följ kaninkamrat med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se